Ulla Hamilton har gjort mycket för cyklingen under sin tid som trafikborgarråd i Stockholm. Ulla var ansvarig för trafikplaneringen i staden under en tid när man satsade på att bygga upp en mer enhetlig infrastruktur för att erbjuda fler alternativ till bilen. Under hennes tid som borgarråd ökade cyklingen i staden stadigt, och hon har konsekvent uttalat sig positivt och konstruktivt kring ökad cykling.

Ulla Hamilton prisas för sin politiska insats för ökad urban cykling, under en tid när det i Stockholm – även i sitt eget parti – var kontroversiellt att satsa mer på cyklister. Cykelvägarna sågs över och blev bättre, biltrafiken sänktes till 30 km/t på ett flertal gator och sopsaltningen infördes för att underlätta vinterpendlandet.

Vi tackar Ulla för hennes ihärdiga insatser att göra Stockholm till en mer cykelvänlig storstad!

Vi får en pratstund med Ulla en solig oktobereftermiddag när hon (som vanligt) sitter och jobbar. Hon är ju knappast sysslolös. Hon är såklart glad för priset även om det var ett par år sedan det ”begav sig.” Ulla är väldigt stolt över att ha bidragit till det stora helhetsgrepp som togs på Stockholmstrafiken där man ville förbättra för både bil och cykel. Ulla påpekar att även den ofta förbisedda yrkestrafiken var en viktig del i detta.

Så föddes Stockholm Stads första cykelplan till gagn för den snabbt växande gruppen av pendlare. Ulla betonar att det var viktigt att verkligen se problem och lösningar från både bilistens och cyklistens sida. Man får ju inte glömma att många som kör bil i stan även cyklar där då och då.

Detta skedde ungefär samtidigt som stora liknande åtgärder infördes i t.ex. London. Det var många diskussioner internationellt om hur man kunde lösa infrastrukturen med vinkeln att öka kommunikationsalternativen för storstädernas invånare. Det började helt enkelt hända väldigt mycket på cykelområdet både i New York och London. Så även i Stockholm. Vi fick ju dessutom Europas första Miljöhuvudstadspris 2008.

Ulla har fram till idag följt utvecklingen och är väl i stort sett mycket nöjd med var vi har hamnat även om hon återigen ser en ökning av intolerans mot bilismen. Tempot i vardagen ökar för varje år och det kan ofta bli lite hetsigt i trafiken mellan de pendlare som fortfarande gärna vill ta det lite lugnare och de som ser våra cykelvägar som autobahns, men även mellan cyklister och bilister. Det innebär att det säkert finns vissa som inte vågar ta cykeln in till stan. Hon efterlyser helt enkelt ett större trafikvett och att vi ska visa mer hänsyn till varandra. Detta var ett problem även i början av 2000-talet men som Ulla tycker förbättrades då.

Ulla ser även ett behov av att bygga ihop stadens och grannkommunernas befintliga cykelvägar på ett säkert och konstruktivt sätt. Söderifrån ser det ganska bra ut men det finns förbättringar att göra när du cykelpendlar norrifrån. Det gäller inte att på något sätt försämra eller ”köra över” bilisterna utan att samsas om utrymmet.

Ulla avslutar med att berätta att hon själv cyklar jättemycket på sin älskade småländska trotjänare, dock inte på vintern då hon hellre tar sig runt med vår kollektivtrafik.

Vi tackar återigen Ulla för allt hon gjort för att göra Stockholm till en så mycket bättre cykelstad.

Vad gör man i sin verksamhet när man känner att bilen bara blir en belastning. Köer, dyra
vägtullar och obefintligt med parkeringsmöjligheter?
De flesta av oss kör väl antagligen bara på och muttrar om jobbiga förutsättningar. Andra
vänder helt enkelt upp och ner på alla förutfattade konventioner och tänker: Jag cyklar istället.
Det är precis vad Hugo Wolgers gjorde. Han hade stagnerat i sitt yrkesliv och var inte helt
säker på att han ville eller kunde fortsätta som rörmokare. Lusten fanns inte.

Valet han gjorde är i sin enkelhet genialt. Bara uppsidor. Bra för kroppen ännu bättre för mil-
jön och bäst för själva utförandet av varje uppdrag.

– Då man cyklar har man inte tid med att avbryta mitt i jobbet för att åka och köpa något man
saknar eller glömt att ta med. Du måste minituöst planera varje liten detalj i det du ska göra,
se till att allt är med på cykeln – inga överraskningar med andra ord.
Kunderna är såklart väldigt nöjda med detta – kanske att en del undrar varför jobbet gick så
fort – men det gör det när du har allt under kontroll från start till mål, säger Hugo, aningen
andfått. Vi har nämligen fått tag på honom över telefon när han befinner sig på väg till ett
jobb i Bagarmossen. På cykeln alltså.
Hugo har bara positiva saker att säga om sin situation idag – med 15-talet anställda som alla
såklart cyklar.

– Det är ju inte så att vi är ett gäng cykelnördar som susar omkring runt Stockholm med om-
givningar. En del gillar knappt att cykla, haha, men fattar förstås alla fördelar och anpassar sig.

Själv har Hugo alltid cyklat. Han säger att han gör det för att han vill vara i tid. Det finns inget

att skylla på ifall han skulle vara sen någonstans. ” Ehhh det var sådana sega köer på cykel-
banan och jag hittade ingen parkering…”. Jovisst.

Hugo har aldrig ångrat sitt något udda beslut och känner att han har världens bästa affärsidé.
Och väldigt nöjda kunder.
Om att det skulle vara svårt och krångligt att få med sig allt som behövs för respektive jobb
fnyser han åt.
– Nädå, det handlar helt enkelt bara om planering.

Nu tar vi rygg på Karin Svensson Smith som länge legat bland de främsta i klungan när det gäller att förbättra cykelmiljön. Karin – som bor i Lund fick mottaga priset som Sveriges Bästa Cykelpolitiker redan 2011 – brinner just nu för Supercykelvägar och har i dagarna testat Lunds första.

När vi pratar med Karin berättar hon att cykeln är hennes sätt att ta sig fram i vardagen – året runt och även på snö när det krävs. På helgerna ställer hon ingalunda undan sin tvåhjulade vän utan trampar glatt iväg till fritidshuset som ligger 7 härliga mil bort.
– Jag träffar ofta folk som säger att man måste ha bil om man har fritidshus… och det kanske ju stämmer. Men min man får ta packningen i bilen så tar jag cykeln.

2017 genomfördes en analys för att se hur många som skulle kunna cykla från sitt hem till sin arbetsplats på 15, 30 respektive 45 minuter. Med hjälp av Skånes resvaneundersökning och potentialanalys kunde man jämföra hur många som redan cyklade och hur många som potentiellt skulle kunna göra det. Analysen visade att hälften av skåningarna skulle kunna ta sig till sin arbetsplats på under 30 minuter, men att endast 10 procent valde att göra det.

Karin är en stark förespråkare för Supercykelvägar som hon tror är framtiden för att främja vår miljö. Det absolut mest effektiva. Att byta från bil till cykel är det snabbaste och billigaste sättet att minska sitt klimatavtryck. Politikens uppgift idag är att göra detta byte enkelt och attraktivt.
Karin är såklart stolt över Skånes framstående positionering på området Supercykelvägar.
– Skåne är ett perfekt område att knyta ihop städerna för cykelpendlare. Avstånden är oftast helt ok och det är ju som vi alla vet ganska platt. Visst är tåget ett alternativ men ett väl utbyggt nät av Supercykelvägar skulle få många att sätta sig i sadeln. Tänk vilket jättelyft även för folkhälsan… som sagt inga förlorare.

Hon nämner i förbifarten Boris Johnsons succé ”Go Dutch” i London, när han var borgmästare och med hjälp av Barclys Banc skapade ett fantastiskt cykelstråk genom staden. Karin är inget stort fan av den tidigare Premiärministern men något liknande borde man absolut kunna göra även här i Sverige.

Karin tror att Stockholm eventuellt skulle möta en del svårigheter på grund av att stadskärnan har så enormt många cyklister men att vissa stråk skulle kunna låta sig göras på ett bra sätt. Hon nämner Surbrunnsgatans projekt som spännande – där man planerar att göra hela gatan till en cykelgata och låta biltrafiken anpassa sig därefter – bara man tänker till och gör rätt.
– Det var ett liknande försök i Malmö som gick lite snett då det faktiskt blev farligare för cyklisterna, berättar hon.

Karin förespråkar starkt att Supercykelvägen ska ha 2 filer i var rikting – alltså ingen mötande trafik – så att man kan dela in i fart och cykelsätt. Det blir svårt att få äldre och de som inte har så bråttom att samsas med snabbare (el)cyklister, elsparkcyklar och mopeder.
Viktigt är dessutom att man har bra belysning även utanför städerna. Där nämner Karin ett nytt smart koncept som lyser upp vägen endast när det finns trafikanter på den.
Säkerhet, säkerhet, säkerhet. Den måste hela tiden gå först.

– Det är oerhört viktigt att verkligen få med sig politikerna i planerna på att skapa dessa vägar. Det finns bara vinster att göra. Och sedan gäller det att på ett informativt sätt få folk att anamma de säkerhetsregler som måste följas för allas bästa.

Karin avslutar med att lite skamset nämna vissa cykelvägar i hennes hemstad Lund, där det finns en del övrigt att önska.
– Men det ska säkert bli bättre om jag får bråka lite med berörda.

Supercykelvägar: Cykelvägar som erbjuder cyklister hög framkomlighet, god komfort, hög trafiksäkerhet och en trygg cykelmiljö under hela året och under dygnets alla timmar. Förutom att de ska hålla hög kvalitet ska de även förbinda viktiga målpunkter där många resor sker – inte bara anläggas där det är enkelt att upprätta dem.