När snön faller kommer det lika mycket på bilvägen som på cykelbanan och gångbanan. Oavsett var vi tar oss fram under snöiga dagar har vi behov av att snöröjningen fungerar. Men dessa behov skiljer sig åt och alla vägar kan inte skottas undan samtidigt.

Cyklister och fotgängare som använder sina egna krafter för att ta sig fram har det svårare när det ligger snö på vägarna än vad en bilist har som använder alla hästkrafterna under huven.

Gång- och cykelbanan är också viktiga vägar för personer som ska ta sig till kollektivtrafiken. Det samma gäller barn som är på väg till och från skolan.

Trots detta återkommer varje år kritik mot att cykelbanorna snöröjs. Och lika säkert som att snön kommer byggs det upp en konflikt mellan snöröjning av cykelbanor och gångbanor.

“Is och slask på trottoarerna när cykelbanor ska prioriteras”, hade Dagens Nyheter som rubrik 30 januari. 24 januari skrev Eva Franchell i en ledare i Aftonbladet att “I Stockholm sopsaltar man numera både bilvägar och cykelbanor, det är bara trottoarerna som fortfarande är belagda med hård och knölig is”.

Förhållandet mellan olika vintertrafikanter i Stockholm kan liknas vid om en bilist, en gående och en cyklist hade träffats på ett café för att dela på tolv kakor. Bilisten skulle då roffa åt sig tio kakor och viska till den gående att hen måste se upp så att inte cyklisten tar båda kakorna som är kvar.

Låt oss se på några fakta som talar emot att konflikten står mellan gående och cyklister i Stockholmstrafiken. Av 20 mil cykelbanor i Stockholm som snöröjs med hjälp av den nya metoden sopsaltning består 15 mil av gemensamma gång- och cykelbanor som snöröjs samtidigt. Jämfört med hur många mil med bilvägar som snöröjs är detta bara en bråkdel.

Låt oss också hålla i minnet att det är mycket vanligt att den snö som plogas bort från bilvägarna hamnar som en vall på gångbanor, cykelbanor och trottoarer.

De senaste åren har vintercyklingen ökat markant. Det visar statistik från såväl Stockholm, Nacka som Jönköping. Mycket tack vare bättre snöröjning på gång- och cykelbanor.

Enligt en undersökning som Enkätfabriken gjorde bland 1 012 sommarcyklister i fjol svarade över hälften att de också cyklar på vintern.

Detta är något som vi alla ska vara tacksamma för. Det gör trängseln i kollektivtrafiken och biltrafiken mindre. Det innebär också att fler tar sig fram på ett aktivt sätt som stärker hälsan, minskar de klimatskadliga utsläppen och sker utan buller.

Ett tack vore mer passande till vintercyklisterna än att påstå att de tar resurser från gående. Ännu har ingen klagat över att snöröjningen på de många bilvägarna skulle ske på någon annans bekostnad.

Klas Elm, Svensk Cykling

Lars Strömgren, ordförande Cykelfrämjandet

Denna debattartikel var ursprungligen publicerad i Stockholm Direkt den 8 februari 2019 och kan läsas här.